Jag har aldrig känt att jag velat ta steget för att gå i terapi även om jag nog hade behövt börjat gått i terapi redan i våras. Då mådde jag otroligt dåligt, var väldigt deprimerad och kunde nästan inte sova någonting alls om nätterna. Tror jag sov ett snitt på 2-3 timmar per natt om ens det. Men jag har blivit lite bättre, men det är fortfarande inte bra. Jag mår inte dåligt hela tiden, men det kommer dagar då jag inte riktigt förstår meningen med livet och att fortsätta leva det.

Men nu har jag faktiskt börjat gå i terapi, gjorde det för några veckor sedan och har funnit vara där fyra gånger än så länge. Verksamheten som jag var på hette Ulrikas Medvetenhet och Balans och jag har gått hos en och samma terapeut där och pratat. En av de främsta anledningarna till att jag inte har velat gå i terapi är för att jag trott att jag skulle ha väldigt svårt att prata med dem. Att öppna upp mig för en ny människa på det sättet, men de var väldigt duktiga och tyckte inte alls att det var jobbigt. Tänkte inte ens på det, det blev snarare till en bra sak.

Sen är det fortfarande inte så lätt att prata om vissa saker, men det är ju precis det som terapin är till för. För att hjälpa mig att kunna prata om sådana svåra saker. Så jag kommer absolut att fortsätta att gå på terapi hos Ulrikas Medvetenhet och Balans och hoppas på att det blir ännu bättre. För förhoppningsvis så kommer det att fortsätta att bli allt bättre och gå åt rätt håll.